Visar inlägg med etikett 10 Tionde veckan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 10 Tionde veckan. Visa alla inlägg

söndag 17 augusti 2008

Baddepp


Painswick, Cotswolds (England)

Deppig söndag. Dan efter ätardan med lite nytt godis i systemet för att jag varit deppig. Men på kvällen klarnade det upp och jag kom iväg och igång. Ofta är det när jag tvekar inför att duscha direkt på morgonen som jag sedan känner mig för skitig för att ta mig för nåt vettigt, och ju mer dagen lider, ju dummare känns det att duscha då. Igår var en sån dag. Hela dagen hade jag ett badkar som jag fyllde på lite då och då, men aldrig använde. Jag frös dessutom och hade bara på mig en tröja - eftersom jag ändå skulle hoppa i badet. Dagen förflöt i ett slags mentalt fruset landskap där jag fastnade mellan två beslut - att bada eller inte bada. Att det kan vara så svårt!

Så idag ville jag inte göra om misstaget (nu var jag skitigare än nånsin!), men det tog mig ändå fram till tre innan jag duschade - och då bara för att jag tvingade mig iväg på stan till lite småshopping innan de stängde. Men så fort jag kände mig någorlunda fräsch började molnen sakta skingra sig och nu är mitt sinne ganska lugnt och harmoniskt. Det gör förstås sitt till att jag lyssnar på härlig blues i bakgrunden :)

När jag blir skitig ett längre tag så känner jag mig ovanpå övervikten sådär riktigt hopplöst äckelful och jag ser hela mitt liv med skitiga glasögon. All gammal gegga flyter upp. Så tror jag att det är.

Har faktiskt också haft några dagar på sistone där jag känt mig riktigt nöjd med mig själv. Stolt över min kropp och att vara jag då jag ser med förväntan på framtiden. Då jag inser att jag har det ganska bra och att jag kan styra mitt liv åt det håll jag vill. Lika underbar som sällsynt känsla i mitt liv. I fredags kände jag så, och sedan så lördag - söndag med depp. Det KAN ju ha något med godiset att göra. Jag trivs med att känna mig fräsch och på väg!

Tar mer England imorgon. För nu är det solnedgång och jag kan ana hur vackert det är bakom mina skitiga fönster ;) Så temat idag har varit skit! Skit i sinnet, skitig lekamen och skitiga fönster!

So long!



Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

lördag 16 augusti 2008

Chipsen har hittat till vågen


Pub med B&B i Stroud, Cotswolds (England)

Vikt: 81,6
Minskning: +0,4
Totalt: 3,4

Ja nu känns det mer att jag väger som jag kan förvänta mig efter allt godis och pubmat i England. Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att jag är lite besviken eftersom jag gick konstant hela dagen igår! Och åt väldigt förnuftigt. Men det är bara att fortsätta. Och nu ska jag försöka äta lite mer eftersom vardagen snart kör igång, och då klarar jag inte av att ha för få kalorier i kroppen. Men jag kommer att äta otroligt mycket mindre än då jag gick upp. Vilket i kombination med min ökande motionerande i alla fall borde leda till en långsam viktnedgång. Kommer också att försöka minska min fokusering på vikten vilket betyder att jag kanske bara kommer att väga mig en gång i veckan. Och kanske inte redovisa allt jag gör i mat- och motionsväg. Men jag får se hur det blir. Men mina ambitioner är det inget fel på! Är mer motiverad än tidigare att gå ner. Speciellt med tanke på alla semesterbilder där jag inte vill kännas vid mig själv. Fattar liksom inte att jag är SÅ stor. Hu! Har också fått ett stort vandringssug i benen som kan hjälpa mig att hålla igång :)



Men nu till första delen av reseberättelsen:
Min första tanke när jag åkte några timmar med flygbussen genom England var att landskapet påminde mycket om Skånes, som jag bekantat mig med de senaste åren. Jag var inte så överväldigad, imponerad eller kunde över huvud taget ta in - att jag äntligen befann mig i England. Först när jag såg skyltar mot Colchester som jag bott i för 15 år sig, började min upplevelse sippra in i medvetandet. Men när jag väl kom fram till Cotswolds blev jag besviken och bestört över den otroliga trafik som finns överallt i England, och även i dessa mer ursprungliga landsbygdsregioner. Stora motorvägar mellan fälten var inte riktigt det jag hade längtat efter och jag började misströsta. Kanske är alla fina bilder från Cotswolds bara undantag från detta - inferno. Och den första stan jag besökte, Cheltenham, var också en riktig storstad som bekräftade mina farhågor. Men en väldigt trevlig stad med otroligt fina byggnader och mysiga små bostadskvarter. Cheltenham ligger fint nära Wales och är känd för sina dyra klädbutiker med designade kläder och dyra smycken. Staden kallas ofta för lilla London, och var alltså inte alls det jag var ute efter eftersom London inte är en av mina favoritplatser i England eller världen i stort.

Men Cheltenham var omringat av de härliga kullar och landsbygdsvyer som Cotswolds är så känt för. Så det första jag gjorde var att bege mig ut på irrfärd i utkanterna av staden för att komma i kontakt med dessa mytomspunna kullar! Men hur jag än gick var det alltid massa hus ivägen för kullarna och de såg betydligt närmare ut än det var. Det slutade med att jag efter mörkrets inbrott hade svårt att komma tillbaka till mitt Bed and Breakfast! Ingen var heller ute på gatorna utanför centrum på kvällen (mycket märkligt!) varför jag hade svårt att hitta någon att fråga om vägen. Men jag kunde så småningom halta upp i den alltför trånga heltäckningsmattebelagda trappen och gå och lägga mig i det sneda lilla rummet ovanför bardisken. Gissa om jag sov skönt! (Trots att sängen saknade bäddmadrass och som på de flesta andra ställen, och man fick sova direkt på den obekväma resårmadrassen.)


Mysig pub i fashionabla Cheltenham (med en onåbar kulle i bakgrunden)

Nästa stad Stroud var inte heller som mina drömmars Cotswold. Stroud är en lite stökig stad med både tråkiga hus och finare områden. Men staden är mindre än Cheltenham och till min stora lycka var kullarna inte alls svåra att hitta! Första klättringen på Cotswoldskullar skedde alltså här. Och att gå upp i 30 graders konstant lutning med 15 kgs övervikt är inte det lättaste! Även om viljan var starkt tappade jag nästan andan av ansträngningen. Men vilken belöning sen!

fredag 15 augusti 2008

Englandsminnen


Utsikt över Painswick, Cotswolds (England)

Vikt:
81,2
Minskning: +0,1
Totalt: 3,8

Jag är jätteglad över att bara ha gått upp ett hekto under min frossa-i-engelsk frukost- och-choklad-och-salt-and-vinigar-chips! Visst har jag gått otroligt mycket, men jag var ändå säker på att ha gått upp ca 2-3 kg. Men man hinner väl inte gå upp hur mycket som helst på en vecka, helt enkelt.

England var underbart. (Ska skriva lite mer om det framöver.) Jag var ju ute efter den fantastiska landsbygden och blev förvånad över hur mycket trafik det fanns även i de minsta av byarna i Cotswolds, men då får man tänka på att Cotswolds är ett riktigt vattenhål för alla semestrande Londonbor som faktiskt började semester tillsammans med skolungdomarna när vi anlände till England. Vi som trodde att vi prickade in lågsäsong bara för att vi har andra semestertider i Sverige!

Underligaste turistminnet var i den extremt lilla byn Bibury där jag såg en hord av japaner stiga ur en jättelik turistbuss och gå på rad och praktiskt taget fylla hela huvudgatan i byn. Surrealistiskt!

Skriver mer inom kort.

Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,