lördag 16 augusti 2008

Chipsen har hittat till vågen


Pub med B&B i Stroud, Cotswolds (England)

Vikt: 81,6
Minskning: +0,4
Totalt: 3,4

Ja nu känns det mer att jag väger som jag kan förvänta mig efter allt godis och pubmat i England. Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att jag är lite besviken eftersom jag gick konstant hela dagen igår! Och åt väldigt förnuftigt. Men det är bara att fortsätta. Och nu ska jag försöka äta lite mer eftersom vardagen snart kör igång, och då klarar jag inte av att ha för få kalorier i kroppen. Men jag kommer att äta otroligt mycket mindre än då jag gick upp. Vilket i kombination med min ökande motionerande i alla fall borde leda till en långsam viktnedgång. Kommer också att försöka minska min fokusering på vikten vilket betyder att jag kanske bara kommer att väga mig en gång i veckan. Och kanske inte redovisa allt jag gör i mat- och motionsväg. Men jag får se hur det blir. Men mina ambitioner är det inget fel på! Är mer motiverad än tidigare att gå ner. Speciellt med tanke på alla semesterbilder där jag inte vill kännas vid mig själv. Fattar liksom inte att jag är SÅ stor. Hu! Har också fått ett stort vandringssug i benen som kan hjälpa mig att hålla igång :)



Men nu till första delen av reseberättelsen:
Min första tanke när jag åkte några timmar med flygbussen genom England var att landskapet påminde mycket om Skånes, som jag bekantat mig med de senaste åren. Jag var inte så överväldigad, imponerad eller kunde över huvud taget ta in - att jag äntligen befann mig i England. Först när jag såg skyltar mot Colchester som jag bott i för 15 år sig, började min upplevelse sippra in i medvetandet. Men när jag väl kom fram till Cotswolds blev jag besviken och bestört över den otroliga trafik som finns överallt i England, och även i dessa mer ursprungliga landsbygdsregioner. Stora motorvägar mellan fälten var inte riktigt det jag hade längtat efter och jag började misströsta. Kanske är alla fina bilder från Cotswolds bara undantag från detta - inferno. Och den första stan jag besökte, Cheltenham, var också en riktig storstad som bekräftade mina farhågor. Men en väldigt trevlig stad med otroligt fina byggnader och mysiga små bostadskvarter. Cheltenham ligger fint nära Wales och är känd för sina dyra klädbutiker med designade kläder och dyra smycken. Staden kallas ofta för lilla London, och var alltså inte alls det jag var ute efter eftersom London inte är en av mina favoritplatser i England eller världen i stort.

Men Cheltenham var omringat av de härliga kullar och landsbygdsvyer som Cotswolds är så känt för. Så det första jag gjorde var att bege mig ut på irrfärd i utkanterna av staden för att komma i kontakt med dessa mytomspunna kullar! Men hur jag än gick var det alltid massa hus ivägen för kullarna och de såg betydligt närmare ut än det var. Det slutade med att jag efter mörkrets inbrott hade svårt att komma tillbaka till mitt Bed and Breakfast! Ingen var heller ute på gatorna utanför centrum på kvällen (mycket märkligt!) varför jag hade svårt att hitta någon att fråga om vägen. Men jag kunde så småningom halta upp i den alltför trånga heltäckningsmattebelagda trappen och gå och lägga mig i det sneda lilla rummet ovanför bardisken. Gissa om jag sov skönt! (Trots att sängen saknade bäddmadrass och som på de flesta andra ställen, och man fick sova direkt på den obekväma resårmadrassen.)


Mysig pub i fashionabla Cheltenham (med en onåbar kulle i bakgrunden)

Nästa stad Stroud var inte heller som mina drömmars Cotswold. Stroud är en lite stökig stad med både tråkiga hus och finare områden. Men staden är mindre än Cheltenham och till min stora lycka var kullarna inte alls svåra att hitta! Första klättringen på Cotswoldskullar skedde alltså här. Och att gå upp i 30 graders konstant lutning med 15 kgs övervikt är inte det lättaste! Även om viljan var starkt tappade jag nästan andan av ansträngningen. Men vilken belöning sen!

4 kommentarer:

sunbreakthrough sa...

Hej! Jag rekommenderar verkligen att bara väga sig en gång i veckan. Väger man sig varje dag går man upp och ner så mycket, beroene på vätskebalansen och en massa annat. Och har man kan upp ett par hekto från förra dagen är det lätt att man (iaf jag ;P) tappar intresset för att fortsätta försöka om "det ändå inte fungerar". Jag väger mig en gång i veckan, och det är rätt kul för det blir något att se fram emot ;) Jag snodde förresten din idé om att ha en sån där viktmätare i sin blogg...bra grej det där :)

QvinnaDeLuxe sa...

Hej!
Jag tycker jag känner igen mig i dig. Jag tyckte att jag åt ganska bra och rörde MYCKET på mig i perioder.
Det hjälpte föga. Nu på senare tid har jag läst att motion har många fördelar men påverkar inte vikten speciellt. Dessutom verkar det vara sammansättningen på hur vi äter som får oss att gå upp (eller INTE ner) i vikt.
Jag tror att man tjänar på att se över sammansättning på vad man äter. Och lära sig hur olika saker påverkar en som tex kolhydrater och fett.
Läser man vissa vetenskapliga studier så har det mycket med det hela att göra.
Jag har typ pulverbantat i omgångar i 20 år, där i mellan har jag försökt äta "bra" som du gör nu, detta har INTE funkat för mig.
Jag hoppas att det går bättre för dig!

Kram

/Q

Cornelia sa...

Vilka fantastiska bilder.
Lycka till med vikten nu, jag följer dig med spänning.
Kram och pepp

Unknown sa...

Vackra bilder!!
Glöm inte att den salta maten i England binder en massa vätska, samt att muskler väger mer än fett. Man kan ju eventuellt tänka sig att du har skaffat en del muskler under all din vandring. Stå ut och stå på dig!
Jag håller alla tummar

//Anna