fredag 22 augusti 2008

Längtan


Idag har jag bara suttit och ofruktbart längtat. Efter ett hus på landet. En liten hästgård med stor plats för själen. Jag kommer nog alltid att känna mig instängd i en lägenhet och jag tror vi är byggda för att vara nära naturen. Evolutionärt har jag tex läst att vi vill bo nära vatten för att vi har haft större chanser att överleva där.

När jag kollar runt på hemnet visar det sig att det finns ungefär hälften så många gårdar nu, än när jag tidigare sökte. Och de är typ dubbelt så dyra. Så jag sitter i papplådan och känner mig smått förtvivlad. Men saker kan ju hända innan det blir aktuellt för min del. Men ändå.

Och jo jag har bara ätit godis idag. Kanske beror på det vakum jag känner innan hösten kör igång. Det här räknas liksom inte. Och tomrummet är svårt att fylla. Nu babblar jag igen men just nu längtar jag bara bort och tycker inte att saker är så kul. Det enda som funkar: Äta, shoppa, uppleva natur och rida. Och längta :)

Inte något direkt uppmuntrande inlägg. Igen. Får skylla på PMS:en som borde ta slut på måndag.

Mina tankar just nu angående vikten: Jag vill gå ner! Men inte just nu.

Dumt, för jag kommer att ha mycket att ta igen när jag sätter igång igen (förhoppningsvis imorgon). Men samtidigt har jag ätit förhållandevis lite godis, inga direkta frosserier. Har bara sett till att jag inte varit hungrig. Några hobnobs med chokladöverdrag och en halv päroncenter. Är faktiskt allt.

Sitter också och surfar efter bantningspreparat. Hade varit skönt att få en skjuts men är lite rädd för alla skumma ingredienser som finns.

Funderar på att åka in till Malmöfestivalen ikväll. Mest för att äta Langos som jag missade på Karlsamsfestivalen! Annars är det så himla mycket folk och - ja så kul brukar det faktiskt inte vara. Om det inte är nån speciell artist man vill se. Pugh hade ju varit kul, men han har redan spelat. Gillar progg.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

torsdag 21 augusti 2008

Hästdrömmar


Efter ytterligare ett godisslag (hela förmiddagen) ska jag nu försöka hitta motivationen till mitt nya hälsosamma liv.

Det svåra just nu är att kombinera studier med viktminskning. Det har varit mycket lättare att bara fokusera på mat och motion under sommaren, men nu ska jag också läsa och prestera varje dag. Nu blir det ännu viktigare att föra in roliga inslag i mitt liv, så allt inte bara blir måste och nyttogöromål - då revolterar jag mot mig själv tyvärr. Jag har en präktig tjej i mig, men också en rebell och de där två håller oftast varandra i schack.

Det känns fortfarande så oändligt långt fram till söndag då jag ska börja rida. Och samtidigt trist att jag ska önska bort de sista dagarna av sommarlovet...

Börjat läsa en del om hästar eftersom jag funderar på att köpa en American Curly om några år! De har krulligt hår och ska vara väldigt snälla, lugna och allergivänliga. Och allround.

Och nu sitter jag här. Med en het härlig chili i magen. Klockan halv fem på kvällen. Och har ingen susning om vad jag ska ta mig för. Vill bara äta mer chili...jag behöver nog mer rutiner eftersom jag är så otroligt oföretagssam. Fortfarande ackompanjerad av Eric Claptons urmysiga blues. Det är kanske han som är felet!

Dagens nyhetsskörd:
Dagens matintag:
Frukost: Godis! Åt lite After Eight, en, twister (ung. engelsk center), några chokladöverdragna fingerkex, en päroncenter (!) - allt med massor med minimjölk till (mycket socker i mjölk också!)
Lunch: Chili con carne med råris (en rejäl portion)
Mellanmål: Lite spaghetti
Mellanmål: 2 glas apelsinjuice

Dagens träning:
Kondition: 20 min rask promenad. Sprang 3 lyktstolpar.
Styrka: -


Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

onsdag 20 augusti 2008

Tankestund


Övergång från kohage till fårhage i Painswick, Cotswolds (England)

Vikt:
80,9
Minskning: 0,7
Totalt: 4,1

Oväntat och glädjande väger jag nu det minsta jag gjort under viktnedgången. Men jag tror det beror på förtvinade muskler istället för förbränt fett - eftersom jag deppätit ordentligt i tre dagar och knappt rört på mig alls. Men när jag tänker efter har jag också varit dålig i magen i två-tre dygn vilket kanske gör att jag inte tagit upp allt fett. Dessutom innebar frosseriet enbart godis och jag har ätit extremt lite mat. Så det kanske också har spelat roll. Hur som helst hade jag räknat på att ligga uppåt en 83 kilo och få börja om lite på nytt. Och vikten kommer säkert vända uppåt efter mitt svullande, men jag ska försöka komma igen nu och bända ner den!

Igår hade jag vad jag kallade för en tankestund med mig själv. Satte mig ute på balkongen med tända ljus och lavendelolja och skrev ner lite tankar. Mycket positiv känsla! Hoppas kunna fortsätta varje kväll och/eller morgon. Men speciellt nätterna är så rofyllda, det gillar jag. Så fort dagen kör igång viner det av maskiner i bakgrunden, kraxande kråkor och muttrande duvor. Fläktar från närbutiken dånar dovt och bilisterna kör oroligt förbi. För att inte tala om skolungarna som skränar under lunchen! Jag gillar barn, men inte skrikande ungar och speciellt inte skränande ungdomar!

Nu ligger dagen fortfarande oförstörd och väntande framför mig. Ska försöka ta tillvara den bättre än jag gjort. Och mer kravlöst på samma gång! Har bara satt upp två saker som jag vill göra - laga en härlig chili con carne och komma iväg på stan och plugga. Sen har jag satt upp flera andra saker jag borde göra, men rubricerat dom som "saker jag kan göra om jag får lust" för att minimera pressen. Smart va ;) En sån sak var morgonpromenad, och det är jätteskönt att veta att jag inte behöver bli besviken för att jag inte gör det just nu. Istället kan jag ju gå till stan. Tycker faktiskt det är en jättesvår balans att kunna vara flexibel och planerad på samma gång. Jag faller lätt in i en ytterlighet så där lite manodepressivt light (flexibel = sova mycket och bara göra roliga saker och manisk= vara extremt produktiv och för uppstressad för att kunna sova eller anpassa mig till oplanerade inslag i livet).

Så jag ska se om min nya gummibandsteknik funkar bättre!

Dagens nyhetsskörd:


Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

tisdag 19 augusti 2008

Mental bantning



Kanske man skulle försöka sig på mental träning för att få lite hjälp med viktnedgången? Just nu är det ju mitt psyke som spökar, så då är det kanske där man ska börja. I en artikel i Aftonbladet står det hur man kan tänka sig smal och nämner 7 viktiga steg:
  • Fråga dig själv: Vem vill jag vara om 20 år? Vad vill jag orka göra? Hur ska jag uppnå det? Måla upp en bild av dig själv – hur du är och hur du vill vara.
  • Peppa dig själv genom att tänka på andra tillfällen när du har lyckats. Gör en lista över sådant du är stolt över.
  • Var redo för förändring. För att lyckas måste du vara beredd på att sätta förändringen före andra projekt i livet.
  • Sätt dig själv högt på prioriteringslistan.
  • Fråga dig själv: Vad ska behöva hända för att jag ska ta itu med min hälsa, ska jag behöva bli dödssjuk?
  • Sätt dig ner och tänk tankarna medvetet.
  • För att klara att hålla motivationen uppe när det är som svårast kan du skriva upp alla bra argument till varför du gör det här och ha lapparna nära till hands i alla lägen.
Jag har också en bok hemma som heter "Tänk dig smal" som jag vet att jag gillade när jag läste den för nåt år sen. Även KBT-boken "Gå ner i vikt med kognitiv beteendeterapi" verkar vettig.

Nån som provat detta?




Andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

måndag 18 augusti 2008

Skön kväll



Gonatt!

Orkeslös dag


Tror detta är första gången jag bloggar två gånger samma dag! Sen kan man ju fråga sig om det är för att reflektera, hålla sig själv ansvarig för viktnedgången, för att inte känna sig ensam, för att få pepp och tips, för att få uttrycka sig eller bara verbalt kräkas. Just nu tror jag att det handlar om det sistnämnda. Plust förhoppningen om att få ett förlösande tips från Er.

Är så förbaskat TRÖTT! Är orkeslös och vill inte ta mig för någonting. Har tråkigt! Finns saker jag borde göra, men inget jag vill. Är jag för kräsen? Har jag sovit för lite? Är det bara vanlig hösttrötthet? Redan?? För lite social/mental stimulans eller för lite press i livet? Är jag bara lat och oföretagsam eller egentligen deppig eller behöver jag bara sova lite mer? Och vad är lösningen? Hur ska jag komma ur den mentala förlamningen idag? Jag är ju ren!

Ibland skulle jag vilja ha ett facit till mig själv, en bruksanvisning som både ställer diagnos och föreslår lämplig åtgärd. Det är inte så lätt att veta vad man behöver, men samtidigt är det kanske så att jag ofta känner efter för mycket. Gillar Nikes slogan JUST DO IT! Men vet också att jag kan gå över i ett produktivitetsmode som gör att jag fullkomligt kör över alla inre signaler och helt tappar den psykiska och fysiska balansen. Total inaktivitet eller aktivitet är så mycket lättare. Då är det bara att köra på. Var är alla skyltar?

Nu blir det mer navelskåderi än vanligt, men just nu har jag ingen att beklaga mig för, så då tumlar jag runt lite här istället.

Saker jag skulle behöva göra:
  • Rensa pärmar (tre pärmar ska fixas innan september)
  • Rensa i lägenheten (behöver sortera, slänga och sånt)
  • Putsa fönster (Guuud så tråkigt!)
  • Ta kontakt med folk jag inte hört av sen semestern (lever i en slags efter-semester-kokong just nu. Som om semesterminnena skulle blekna om jag hoppar in i livet.)
  • Ringa farmor (det var väl länge sen)
  • Plugga (men det väcker så mycket jobbiga tankar eftersom det har med människor och göra och det är så lätt att relatera till sig själv och jag orkar inte sånt nu - vill bara optimera livet och vara glad och så...men det funkar ju inte riktigt ändå...)
Saker jag faktiskt vill göra just nu:
  • Rida! Ska äntligen börja rida till hösten, men det kör igång först på söndag och det är sååå långt dit!
  • Gå i naturen!! Saknar det fruktansvärt mycket från semestern. Men här är jag instängd bland alla åkrar och hittar inte ut.
Ja det var egentligen bara två saker jag verkligen ville göra. Tänk vad underbart att bo i ett hus på landet och ha sina djur att pyssla om och att ha naturen inpå knuten. Men den drömmen är minst några år bort och här sitter jag nu i min pappkartong, tredje våningen utan hiss i förorten. Staaackars mig...eller - lata dumma mig!

Nåt förslag? Vad gör ni när ni liksom fastnat i tristess och oföretagsamhet? Varför ska jag alltid fastna hela tiden!!?? Jag vill ju leva! Gå framåt. Få saker gjorda. Vara aktiv. Vara social. Ha livet på play och inte paus.

Ska också erkänna att jag haft ett godisslag idag. Av ren tristess tror jag. Fyy. Dumt. Inte ens så gott. Så nu sitter jag här med kolhydratkoma ovanpå hösttröttheten. Men jag vill inte sova bort dan! Men vad fanken ska jag göra av den? Den glider ur mina händer!

Andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,