Är så förbaskat TRÖTT! Är orkeslös och vill inte ta mig för någonting. Har tråkigt! Finns saker jag borde göra, men inget jag vill. Är jag för kräsen? Har jag sovit för lite? Är det bara vanlig hösttrötthet? Redan?? För lite social/mental stimulans eller för lite press i livet? Är jag bara lat och oföretagsam eller egentligen deppig eller behöver jag bara sova lite mer? Och vad är lösningen? Hur ska jag komma ur den mentala förlamningen idag? Jag är ju ren!
Ibland skulle jag vilja ha ett facit till mig själv, en bruksanvisning som både ställer diagnos och föreslår lämplig åtgärd. Det är inte så lätt att veta vad man behöver, men samtidigt är det kanske så att jag ofta känner efter för mycket. Gillar Nikes slogan JUST DO IT! Men vet också att jag kan gå över i ett produktivitetsmode som gör att jag fullkomligt kör över alla inre signaler och helt tappar den psykiska och fysiska balansen. Total inaktivitet eller aktivitet är så mycket lättare. Då är det bara att köra på. Var är alla skyltar?
Nu blir det mer navelskåderi än vanligt, men just nu har jag ingen att beklaga mig för, så då tumlar jag runt lite här istället.
Saker jag skulle behöva göra:
- Rensa pärmar (tre pärmar ska fixas innan september)
- Rensa i lägenheten (behöver sortera, slänga och sånt)
- Putsa fönster (Guuud så tråkigt!)
- Ta kontakt med folk jag inte hört av sen semestern (lever i en slags efter-semester-kokong just nu. Som om semesterminnena skulle blekna om jag hoppar in i livet.)
- Ringa farmor (det var väl länge sen)
- Plugga (men det väcker så mycket jobbiga tankar eftersom det har med människor och göra och det är så lätt att relatera till sig själv och jag orkar inte sånt nu - vill bara optimera livet och vara glad och så...men det funkar ju inte riktigt ändå...)
- Rida! Ska äntligen börja rida till hösten, men det kör igång först på söndag och det är sååå långt dit!
- Gå i naturen!! Saknar det fruktansvärt mycket från semestern. Men här är jag instängd bland alla åkrar och hittar inte ut.
Nåt förslag? Vad gör ni när ni liksom fastnat i tristess och oföretagsamhet? Varför ska jag alltid fastna hela tiden!!?? Jag vill ju leva! Gå framåt. Få saker gjorda. Vara aktiv. Vara social. Ha livet på play och inte paus.
Ska också erkänna att jag haft ett godisslag idag. Av ren tristess tror jag. Fyy. Dumt. Inte ens så gott. Så nu sitter jag här med kolhydratkoma ovanpå hösttröttheten. Men jag vill inte sova bort dan! Men vad fanken ska jag göra av den? Den glider ur mina händer!
Andra bloggares åsikter om Stress, oföretagsamhet, oföretagsam, tråkigt, tristess, hösttrött, hjälp, lat, ångest
_20070614170708.jpg)
6 kommentarer:
Hej! Vet precis hur den där orkeslösheten känns. Det som funkar för mig är listor på allt som ska göras (gärna uppdelade i mindre underpunkter som man snabbt kan bocka av), en promenad för att rensa skallen, plus en god natts sömn. Det brukar kännas lite bättre när man vaknar!
Jag har gjort en lista men orkar inte ens göra 10 procent av det som står (dvs typ inget). Promenera borde jag göra, men jag vill inte ut i världen utan grotta ner mig tills jag hittar ett halsmstrå jag kan dra i, något att tro på, något att gå igång på och något som kan balsamera själen lite. I såna lägen hade det varit skönt med någon annan som tar hand om en, säger precis vad man ska göra och så. Löjligt jag vet, men jag känner mig så modfälld och uppgiven just nu. Inget är roligt även om jag ser fram emot att börja rida på söndag. Kan tillägga att PMS också kan ha något med saken att göra. Men mina känslor är inte mindre verkliga för det.
Har hoppas på sömnens kurativa effekt i tre dagar, men det hjälper inte. Mår sämre på mornarna och något bättre på kvällarna (de är ju mer kravlös och för mig mindre ensamma). Börjar bli rädd att det kan vara början på en depression. Men har bara mått dåligt i tre dagar än. Jag vankar fram och tillbaka från triangeln mina katter, sängen och datorn. Och naturligtvis har jag proppat i mig ännu en omgång godis. Dumt så dumt, jag vet.
Tack för dina tips! Och lycka till i livet.
Kram, Sofia
Tack för din kommentar! Jag bodde på Hawaii (Honolulu) under ett års tid. Skulle dock helst vilja bo på fastlandet, gärna Cali eller Florida. Hawaii är fantastiskt men så långt borta tyvärr!
Hoppas att det känns bättre för dig snart, ibland har man bara "såna" dagar.
Kram!
Oj, oj vad jag känner igen mig!! Så då vet du i alla fall att du inte är ensam. :)
Tänker som du "kan hösttröttheten redan ha börjat", det känns ju som sagt lite tidigt...
Tänk va bra om vi bodde nära varandra så kunde jag komma och hjälpa dig lite med din lista, för jag älskar att röja, slänga och organisera. Samtidigt kanske vi kunde ge varandra lite energi och skratta lite, åt nåt.
Nu har jag inte hunnit att läsa igenom din blogg än, så jag vet inte så mycket om dig förutom att jag såg att du vill (kanske redan gjort?) göra en viktresa.
Jag har gjort ett försök med LCHF-kost ett par veckor, men nu börjar jag få riktigt svårt att få i mig så mycket fett - det liksom står mig upp i halsen.
Kul att du tittade in till mig!
Lycka till med allt!
Hej S o F!
Tack! En sån hjälp hade varit välkommen :) Det där med din diet måste funka bra, om du inte ens kan få i dig så mycket du ska! Jag sitter svagt illamående med tomma godisfodral runt mig. Det dumma med choklad och kakor är att de innehåller BÅDE fett och socker, annars hade det varit riktig Atkins (ung LCHF)!
Kram, Sofia
Miss Blue!
Då förstår jag att du saknar värmen :) Det finns förresten en trevlig bloggare i Floridatrakten - Victoria på väg - kolla i min blogglista!
Jag hoppas att det blir ett slut på denna deppgegga imorgon. Jag får försöka aktivera mig ur det, men så har jag tänkt hela dagen idag och bara liksom inte orkat. Eller det måste ju handla om vilja eftersom det bara är jag som styr. Kan i alla fall säga att tröskeln har känts oöverstiglig. Och så har jag fastnat i tankar på vad som är fel i livet och vad jag ska ändra på - och det är svårt att komma till klarhet. Dessutom blir jag ännu mer orkeslös när jag ställer krav på massa förändringar...
Tack för omtanken! Och lycka till med besluten som väl alltid för med sig en del ångest (Rollo May menar att det precis som du säger, finns många val i det moderna samhället och att val alltid medför ångest. Erich Fromm menar att vår frihet har fått ett högt pris i förlusten av trygghet...)
Kram, Sofia
Skicka en kommentar