Minskning: -0,4
Totalt: 3,6
Idag är jag helt under isen av min mensvärk, så det känns inte så lätt att börja hösten med massa motion och duktighetsidéer (som att gå upp vid 7 och plugga hela dan). Men det är positivt att jag inte väger mer med hänsyn till detta ändå.
Men kroppen värker inte speciellt gårdagens ridning i alla fall. Fick en extremt slö häst och jobbade en hel del, men inte som jag gjorde med förra söndagens vildhäst! Klarade avsittningen galant, men det var jättesvårt att nå upp till stigbygeln och hoppa på. Kände mig vig som en trästam. Tror faktiskt jag sträckte en lårmuskel. Invigde min ridutrustning och det var väl okej. Går nog inte komma ifrån att det känns instängt i ett par ridbrallor.
Ny dag, ny vecka, ny månad och ny årstid. Men det första jag tänkte var att jag vill börja dagen med choklad "bara idag". Fick tänka många tankar innan jag hittade någon som kunde motverka chokladövertygelsen. Och den som funkade var "Jag vill känna mig nöjd med mig själv" (dvs vara stolt, lugn och smal). För jag vet hur underbart vardagsstärkande det är att kunna känna att man låter sig vara sitt bästa jag. Det skapar ett inre lugn, en övertygelse av att man klarar av allt man föresätter sig och en självklar stolthet över den man är. Och det gör mig socialt mer självklar. Som det är nu drar jag mig undan människor för att jag skäms över den jag är. Jag tänker att vikten där mer är ett symptom än en orsak, men livet är inte så lätt. Vikten är nog en tråd lika bra som någon annan att börja nysta i.
_20070614170708.jpg)
2 kommentarer:
Du är duktig som motstår sötsuget! Och jag håller med dig - den bästa motivationen är inte "jag ska bli smal" eller något liknande, utan just den där känslan av att vara nöjd med sig själv. Att vara sitt bästa jag, som du uttryckte det.
I mitt fall handlar det vanligtvis om att välja medvetet istället för att gå på slentrian. Välja bra mat till vardags - och någon enstaka gång välja något onyttigt. :-) Huvudsaken är att det är mitt val, och att jag är nöjd med det jag väljer.
Jag hejar på dig!
Tack!
Nu har det gått lite uppåt, men jag har inte tappat siktet. Och idag fick jag oväntat hjälp. Hällde upp en sista dunderportion av gårdagens äppelpaj och piffade till den med lite smör och extra socker. Allt väl - innan jag insåg att det var salt jag så frikostigt hällt över pajen! Trots att jag försökte ta bort det värsta blev pajen oätlig. Och det var ju bra :) Kan också berätta att den första äppelpajen jag gjorde för några dagar sen, blev fylld med curry istället för kanel! Men den var inte så dum ändå. Jag måste bli väldigt ivrig när det är äppelpaj på gång eftersom jag är så klantig :)
Hoppas allt är bra med dig och din vikt!
Kram, Sofia
Skicka en kommentar