Oförtjänt framgång

Vikt: 83,5 (?!)
Minskning: 0,8
Totalt: 1,5

Jag kan ärligt säga att jag inte på något sätt har gjort mig förtjänt av dagens viktminskning! Men ibland är det just när man inte är förtjänt av något som man behöver det som mest. För igår var jag riktigt låg och hade svårt att slita mig från mina "Jag är misslyckad rakt igenom"-tankar som bland annat rörde bloggen eftersom jag tyckte det var pinsamt att det nu blir offentligt att vågen obstinat pinnar uppåt med varje inlägg. Och igår gjorde jag dessutom inget annat än åt, känns det som. Krängde i mig nästan en hel 200g choklad till (visserligen mörk), åt rejäl mat med många mellanmål (i och för sig mycket protein - rostbiff och ägg) utan att röra mig ur fläcken på hela söndagen. Till råga på allt var jag extremt hungrig och kämpade mot att ösa i mig exakt hela tiden!

En förklaring till min bottenlösa hunger skulle kunna vara att det tar ett tag att kalibrera om sig till den nya vikten. Kroppen vill helt enkelt inte släppa ifrån sig minsta kilo och skriker efter kalorier för att stabilisera sig på det gamla jämviktsläget. Rössner och Åhman menar att den stora svårigheten med att gå ner i vikt just är detta: "- De flesta tycker egentligen inte att det är svårt att gå ner - de svåraste perioden kommer efteråt, när man ska hålla den nya vikten." (Disa Åhman, dietist).

Jag är i alla fall väldigt tacksam över att jag idag väger betydligt mindre (naturligtvis på grund av alla slumpfaktorer) speciellt med tanke på att mina katastroftankar från igår får mindre näring och motivationen får en chans att gro igen. Jag vet att det är urdumt att låta vågen bestämma dagsformen, men jag vill ha lite koll på mina första steg så dom inte blir åt helt fel håll.

Jag läste att kvinnor ofta bantar vid någon förändring eller kris i livet och jag tänker att jag då alltid ska vara så motvalls! Jag har kopplingar i nervsystemet som går direkt från oro och olust till hunger utan att passera gå. Först efteråt kan jag tänka att - jaså nu igen! Det borde jag förstått! Det är sällan jag tänker att "Det krisar - perfekt att då också försätta kroppen i chocktillstånd och börja kräva det omöjliga på alla plan i livet genom att svälta lite!". Det finns inte. Tyvärr! För då hade kanske krisen igår hjälpt mig gå ner lite.

Jag tänkte att det är bäst att skriva något positivt innan jag blir missnöjd med mig själv idag igen. Kan glatt presentera att jag redan gjort över 100 situps och några armhävningar och att jag ska promenera minst 30 min och helst 1 h idag. Det är bara det att det är så otroligt varmt! Kanske kan ta det när solen börjar gå ner istället. Har dessutom massor att göra idag. Hade varit så mycket enklare om jag BARA kunde koncentrera mig på viktnedgången för det är verkligen energikrävande på alla sätt!

Sommarhälsningar från en mindre molnig Sofia

Andra bloggares åsikter om Framgång, lycka, viktminskning, smal, smalare, tjock, vikt, hälsa, banta, bantning, gå ner i vikt, gå ner, övervikt, viktnedgång, kris, katastroftankar, motivation